"Varför bloggar du aldrig?"
För att jag har spelat piano istället. Typ dygnet runt. Jag är numera helt fullärd. Tja, eller inte. Men ett piano har jag! Helt fantastiskt.
Jag spelar ungefär allt som går att spela just nu, utan hänsyn till mina något bristande kunskaper. Eftersom Sundsvalls kulturskola är avgiftsfri fick man bara spela ett instrument. Jag valde då sånglektioner, ett rätt så bra val kan jag känna i efterhand eftersom sånglektioner är vansinnigt dyrt. Dessvärre fick min dröm om att spela piano då kliva åt sidan. Dock ville jag inte nöja mig där eftersom det trots allt stod ett skrymmande piano i mitt rum. Helt onödigt om man inte kunde spela. Så jag lärde mig att spela, på eget bevåg. Det var rätt spännande eftersom jag var 13 år gammal och inte läste noter. Jag fick helt enkelt snappa upp saker i stunden. Jag lånade notböcker och testade mig fram. Typ "om jag klickar på den här tangenten, i kombination med den här svarta, så låter det nästan som "En helt ny värld" ur Aladdin. Då måste det här vara ett F". Det gick inte helt smärtfritt, men det funkade. Plötsligt kunde jag faktiskt läsa noterna framför mig! Nackdelen är att jag skippade allt som var tråkigt och svårt, typ takter och krångliga tecken. Jag körde på känsla istället.
Nu har jag alltså ett eget piano. En digital variant eftersom jag gärna vill kunna spela utan att bli vräkt. Livet känns rätt så bra nu,
Vad har jag annars hittat på? Tja, inte mycket. Har haft alldeles för många lediga dagar vilket gör att jag klättrar på väggarna. Lagade korvstroganoff med thaismak och blev ännu mer kär i mitt kök. På en halv sekund hade jag plötsligt plockat undan all jobbig disk och ätit god mat. Toppenbra. Har sett några föreställningar av Förklädet och sålt lite biljetter. Som det ska vara alltså. Vi körde mello i lördags och jag stannade lite väl länge. Men annars är det bra! :D
Nu planerar jag en minisemester i Barcelona. Känner att det vore trevligt att dricka lite sangria och ta det lugnt några dagar innan nästa intensiva jobbperiod börjar (ska köra någon form av slott + götakombo...). Gjorde vansinnigt avancerad ekonomisk kalkyl och kom fram till att jag förmodligen har råd att unna mig en liten resa. Försökte också räkna ut hur mycket jag får tillbaka på skatten, men vågar inte riktigt lita på summan än. Vore så tråkigt om jag handlar upp alla pengar och sen plötsligt måste betala tillbaka allting. Trist läge.
onsdag 10 februari 2016
onsdag 27 januari 2016
Viktoria recenserar - Lampedusa
"Spontant låter titeln, i kombination med layouten som ngn typ av medicin. Typ "Jag har börjat ta Lampedusa, två tabletter dagligen"
Så sa min syster när hon fick höra om mitt stundade teaterbesök. Om det ändå hade varit så väl...
Jag har varit ledig i två dagar och klättrar nu på väggarna. Lösningen blev en långpromenad och målet var Stockholms innerstad. Väl där fick jag feeling och blev på teaterhumör. Såå, in på kulturhuset för att kolla utbudet. Cabaret lockade, men det var dyrt. Farmor och vår herre var inställd, och Cockfight hade jag redan sett. Kvar blev således generalrepetitionen av Lampedusa. Det valet behövde jag inte ångra.
Lampedusa är en liten ö utanför Sicilien. Den är känd för sitt fiske och för sin turism. Och för att vara en första anhalt för människor som försöker fly till Europa via det förrädiska medelhavet. För två år sedan omkom 368 människor när deras båt kapsejsade, och det är dessvärre bara toppen på isberget. När den brittiska författaren Anders Lustgarten väljer att skriva en pjäs om Lampedusa är det således inte en glad och trevlig historia vi får möta.
När vi kommer ner till stadsteatern något provisoriska scen "Dansstudion K2" (ja, det är en dansstudio i källaren) möts vi av två skådespelare som gör sitt bästa för att socialisera lite ("Har du stängt av mobiltelefonen") och ett antal stolar uppställda i en fyrkant. Tänk AA-möte. Sedan försvinner snabbt den gemytliga stämningen, det är rakt på text. Hemsk text om döda människor i havet. Den ena karaktären (Emil Almén) berättar om sitt liv som fiskare på ön, men främst om hur han får agera räddningspatrull när båtarna kommer. Att de döda med råge överstiger de överlevande. Om sin frustration över situationen, över människorna, över att de ska komma och ta över. Ett starkt förakt framställs, samtidigt som man anar en försvarsmekanism, Flyktingarna avhumaniseras, blir bara döda ting som behöver tas hand om. Språket är rått och utelämnar inget. Jag ser ett barn i publiken och förfäras. Det här är ingen barnpjäs, även om den behandlar ämnen som tyvärr också är aktuella för barn.
Efter en liten stund tar den andra karaktären (Sandra Medina) över. Hon berättar om sitt liv, hur hon måste jobba som indrivare av dyra smslån samtidigt som hon tappert kämpar sig kvar i skolan. Hon berättar om de människor hon möter, full av förakt, och ställer sig i kontrast till den andra karaktären när hon tydligt påpekar att hon vägar att skylla något på invandringen. Båda kämpar sig fram som lågavlönad arbetarklass, men har olika synsätt på tillvaron. Brytpunkten för den manliga karaktären kommer först när båtolyckan med över 300 människor inträffar, mestadels kvinnor och barn. Plötsligt är det människor igen. I samma veva lär han känna en ovanligt glad och positiv flykting, och efter ett par koppar espresso blir de vänner.
Föreställningen har ett lyckligt slut, men som åskådare känner man sig nästan lite lurad. För i 9 fall av 10 slutar den här typen av situationer inte lyckligt, och oddsen för att det skulle vara fallet den här gången känns inte helt tillförlitliga. Det handlar snarare om att man vill knyta ihop säcken och iscensätta ett slut för att publiken trots allt ska kunna gå hem med en positiv känsla. Problemet är bara att det ändå är helt omöjligt.
Det är en oerhört tänkvärd och gripande föreställning, och jag önskar verkligen att den får nå ut till så många som möjligt. Dessvärre tar inte "salongen" så många platser, och jag är rädd att de som väljer att köpa en biljett till detta redan är inbitna människovänner. Jag skulle gärna vilja att hela regeringen/riskdagen (framför allt det där gänget som kallar sig "sverigevänner") får se detta. Och skolor! Ja, gärna så många som möjligt. För det går inte att värja sig mot den här texten. Själv hyperventilerade jag i säkert en halvtimme efteråt, och då är jag ändå inte så värst lättrörd.
Så sa min syster när hon fick höra om mitt stundade teaterbesök. Om det ändå hade varit så väl...
Jag har varit ledig i två dagar och klättrar nu på väggarna. Lösningen blev en långpromenad och målet var Stockholms innerstad. Väl där fick jag feeling och blev på teaterhumör. Såå, in på kulturhuset för att kolla utbudet. Cabaret lockade, men det var dyrt. Farmor och vår herre var inställd, och Cockfight hade jag redan sett. Kvar blev således generalrepetitionen av Lampedusa. Det valet behövde jag inte ångra.
Lampedusa är en liten ö utanför Sicilien. Den är känd för sitt fiske och för sin turism. Och för att vara en första anhalt för människor som försöker fly till Europa via det förrädiska medelhavet. För två år sedan omkom 368 människor när deras båt kapsejsade, och det är dessvärre bara toppen på isberget. När den brittiska författaren Anders Lustgarten väljer att skriva en pjäs om Lampedusa är det således inte en glad och trevlig historia vi får möta.
När vi kommer ner till stadsteatern något provisoriska scen "Dansstudion K2" (ja, det är en dansstudio i källaren) möts vi av två skådespelare som gör sitt bästa för att socialisera lite ("Har du stängt av mobiltelefonen") och ett antal stolar uppställda i en fyrkant. Tänk AA-möte. Sedan försvinner snabbt den gemytliga stämningen, det är rakt på text. Hemsk text om döda människor i havet. Den ena karaktären (Emil Almén) berättar om sitt liv som fiskare på ön, men främst om hur han får agera räddningspatrull när båtarna kommer. Att de döda med råge överstiger de överlevande. Om sin frustration över situationen, över människorna, över att de ska komma och ta över. Ett starkt förakt framställs, samtidigt som man anar en försvarsmekanism, Flyktingarna avhumaniseras, blir bara döda ting som behöver tas hand om. Språket är rått och utelämnar inget. Jag ser ett barn i publiken och förfäras. Det här är ingen barnpjäs, även om den behandlar ämnen som tyvärr också är aktuella för barn.
Efter en liten stund tar den andra karaktären (Sandra Medina) över. Hon berättar om sitt liv, hur hon måste jobba som indrivare av dyra smslån samtidigt som hon tappert kämpar sig kvar i skolan. Hon berättar om de människor hon möter, full av förakt, och ställer sig i kontrast till den andra karaktären när hon tydligt påpekar att hon vägar att skylla något på invandringen. Båda kämpar sig fram som lågavlönad arbetarklass, men har olika synsätt på tillvaron. Brytpunkten för den manliga karaktären kommer först när båtolyckan med över 300 människor inträffar, mestadels kvinnor och barn. Plötsligt är det människor igen. I samma veva lär han känna en ovanligt glad och positiv flykting, och efter ett par koppar espresso blir de vänner.
Föreställningen har ett lyckligt slut, men som åskådare känner man sig nästan lite lurad. För i 9 fall av 10 slutar den här typen av situationer inte lyckligt, och oddsen för att det skulle vara fallet den här gången känns inte helt tillförlitliga. Det handlar snarare om att man vill knyta ihop säcken och iscensätta ett slut för att publiken trots allt ska kunna gå hem med en positiv känsla. Problemet är bara att det ändå är helt omöjligt.
Det är en oerhört tänkvärd och gripande föreställning, och jag önskar verkligen att den får nå ut till så många som möjligt. Dessvärre tar inte "salongen" så många platser, och jag är rädd att de som väljer att köpa en biljett till detta redan är inbitna människovänner. Jag skulle gärna vilja att hela regeringen/riskdagen (framför allt det där gänget som kallar sig "sverigevänner") får se detta. Och skolor! Ja, gärna så många som möjligt. För det går inte att värja sig mot den här texten. Själv hyperventilerade jag i säkert en halvtimme efteråt, och då är jag ändå inte så värst lättrörd.
tisdag 19 januari 2016
Nya vyer!
Okej gott folk, jag har äntligen flyttat. ÄNTLIGEN! Slut på studentlägenhetsångest a la "jaha, nu är det tydligen dags att riva mitt hus igen" och "den där jäkla tentan måste in innan 12, annars blir jag vräkt". Det enda jag behöver oroa mig för nu är att marknaden kraschar totalt och min lägenhet säljs för en spottstyver... Men det tar vi då! :)
Om jag någonsin flyttar igen så blir det en sommarflytt. Att flytta på vinterns kallaste dag är nämligen inte att rekommendera... Vi insåg rätt snabbt att det var omöjligt att köra hela vägen fram till dörren vilket innebar en massa tråkigt bärande fram och tillbaka. I iskyla... Utan vantar... Så, vinterflytt får noll flyttkartonger av 10 möjliga. Men vi lyckades flytta allting och min fantastiska mor tog på sig uppdraget att flyttstäda den gamla lägenheten (själv hade jag ju lyckats trippelboka mig på jobb under helgen...). Jag är mina föräldrar evigt tacksamma! Fick iallafall möjlighet att bjuda in dem till mitt jobb för att åtnjuta lite musikal.
Mitt i all flytt lyckades jag också gå på fest. Gånger två till och med... Men det var trevligt!
En snabbrecension av lägenheten: Fantastisk! Och då har jag inte ens hunnit köra diskmaskinen eller gått ut på balkongen! Det blir bra det här. Ska bara få lite ordning först... Just nu är det rätt mycket kaos, men jag börjar eventuellt se ljuset. Lyckades fynda bäddsoffa och sparande in en massa pengar. Därför är det helt okej att jag vill köpa piano. Gärna så fort som möjligt. Typ ikväll. Men jag får hålla mig lite till tåls, den som väntar på något gott... (jättedumt ordspråk, helt klart uppfunnen av någon förälder eller något...)
Just ja! Skröt ju i förra inlägget om mina talanger inom blomutdelarbranchen. Jag får kanske ta tillbaka det lite... Häromdagen skulle jag dela ut lite blommor på scenen. Det var fyra blommor från samma person, vilket innebar att alla såg ungefär likadana ut. Därför pluggade jag på ordentligt innan det var dags att bestiga scenen. Typ liten blomma till Sanna, orange blomma till Ola osv. Det gick toppenbra så långt. Sanna och Ola fick sina blommor och blev glada. Sen var det dags för nästa blomma... Då får Fröken Hård totalt hjärnsläpp! Mitt på scenen inför en väldans massa människor! Jag hann precis komma tillbaka i sans innan det var försent. Röd blomma till Anderas var det ju! Tur att man är rutinerad...
Om jag någonsin flyttar igen så blir det en sommarflytt. Att flytta på vinterns kallaste dag är nämligen inte att rekommendera... Vi insåg rätt snabbt att det var omöjligt att köra hela vägen fram till dörren vilket innebar en massa tråkigt bärande fram och tillbaka. I iskyla... Utan vantar... Så, vinterflytt får noll flyttkartonger av 10 möjliga. Men vi lyckades flytta allting och min fantastiska mor tog på sig uppdraget att flyttstäda den gamla lägenheten (själv hade jag ju lyckats trippelboka mig på jobb under helgen...). Jag är mina föräldrar evigt tacksamma! Fick iallafall möjlighet att bjuda in dem till mitt jobb för att åtnjuta lite musikal.
Mitt i all flytt lyckades jag också gå på fest. Gånger två till och med... Men det var trevligt!
En snabbrecension av lägenheten: Fantastisk! Och då har jag inte ens hunnit köra diskmaskinen eller gått ut på balkongen! Det blir bra det här. Ska bara få lite ordning först... Just nu är det rätt mycket kaos, men jag börjar eventuellt se ljuset. Lyckades fynda bäddsoffa och sparande in en massa pengar. Därför är det helt okej att jag vill köpa piano. Gärna så fort som möjligt. Typ ikväll. Men jag får hålla mig lite till tåls, den som väntar på något gott... (jättedumt ordspråk, helt klart uppfunnen av någon förälder eller något...)
Just ja! Skröt ju i förra inlägget om mina talanger inom blomutdelarbranchen. Jag får kanske ta tillbaka det lite... Häromdagen skulle jag dela ut lite blommor på scenen. Det var fyra blommor från samma person, vilket innebar att alla såg ungefär likadana ut. Därför pluggade jag på ordentligt innan det var dags att bestiga scenen. Typ liten blomma till Sanna, orange blomma till Ola osv. Det gick toppenbra så långt. Sanna och Ola fick sina blommor och blev glada. Sen var det dags för nästa blomma... Då får Fröken Hård totalt hjärnsläpp! Mitt på scenen inför en väldans massa människor! Jag hann precis komma tillbaka i sans innan det var försent. Röd blomma till Anderas var det ju! Tur att man är rutinerad...
söndag 10 januari 2016
Flyttbestyr och blomkalas
Just nu är det rätt mycket kaos i mitt hem. Man kan inte påstå att jag försöker packa så strukturerat... Det är mer infallspackning som gäller. Typ "Nä, nu måste jag verkligen packa ner alla kryddor i den här påsen. Och ställa den mitt på golvet. Det blir bra". Hade någon idé om att jag skulle packa allt porslin idag eftersom det kan vara en bra grej. Problemet är bara att jag hade noll tidningspapper att packa in i. Orutinerat... Och då har jag ändå flyttat rätt många gånger i mitt liv! Så porslinet står kvar i hyllan... Men kryddorna är packade!
Annars har jag mest jobbat den senaste tiden. Kombinerar biljettkassa med foajé och slott. Rätt så trevlig kombo. Dock dumt i kombination med flytt. Tur att man har fabulösa föräldrar som kommer ner och hjälper till. Med sig kommer de också ha två prima flytthundar. Det kan vara bra att ha har jag hört. Så snart blir det full fart i det Hårdska hemmet. Trevligt! Själv ska jag jobba och gå på fest. Hade därför följande konversation med min mor:
Mamma: Jag och pappa har pratat lite och vi tycker faktiskt inte att du får gå på fest.
Viktoria: Ehh, mamma. Du vet att jag är 25 år va? Så jag kommer att gå på fest.
Mamma: Just ja...
Men okej, jag förstår kritiken... Lyckades dock förklara att vi ändå inte kommer att hinna flytta något på kvällen, och att jag ändå måste jobba till sena timman. Därför blir det fest på fredag. Hurra!
Har visst skrivit blomkalas i rubriken också, vad betyder det? Jo! Vi hade enorma mängder blommor idag på jobbet som skulle delas ut lite snyggt på scenen. Hade blomutdelarplanerare varit ett riktigt jobb hade jag varit världsledande vid det här laget. Jag och min kollega tog på oss uppdraget och bestämde oss rätt snabbt för att vi skulle klara det helt utan hjälp. Trots att det var enorma mängder... Men men, vi kände att vi hade rutin och koll på läget. Efter ett antal generalrepetitioner, "Nu får du låtsas att du är Maria Lundqvist som ska få en jäkla massa blommor", så körde vi. Det fick bära eller brista. Antingen skulle det bli succé eller så skulle vi tappa blommor, snubbla på farliga kanter, samt ge fel blomma till fel person. Men intet av detta hände! Jag körde pedagogisk skrikmetod "Nu ska du få en väldans massa blommor!" vilket funkade. Stor succé. Publiken stod upp och jublade. Såklart.
Annars har jag mest jobbat den senaste tiden. Kombinerar biljettkassa med foajé och slott. Rätt så trevlig kombo. Dock dumt i kombination med flytt. Tur att man har fabulösa föräldrar som kommer ner och hjälper till. Med sig kommer de också ha två prima flytthundar. Det kan vara bra att ha har jag hört. Så snart blir det full fart i det Hårdska hemmet. Trevligt! Själv ska jag jobba och gå på fest. Hade därför följande konversation med min mor:
Mamma: Jag och pappa har pratat lite och vi tycker faktiskt inte att du får gå på fest.
Viktoria: Ehh, mamma. Du vet att jag är 25 år va? Så jag kommer att gå på fest.
Mamma: Just ja...
Men okej, jag förstår kritiken... Lyckades dock förklara att vi ändå inte kommer att hinna flytta något på kvällen, och att jag ändå måste jobba till sena timman. Därför blir det fest på fredag. Hurra!
Har visst skrivit blomkalas i rubriken också, vad betyder det? Jo! Vi hade enorma mängder blommor idag på jobbet som skulle delas ut lite snyggt på scenen. Hade blomutdelarplanerare varit ett riktigt jobb hade jag varit världsledande vid det här laget. Jag och min kollega tog på oss uppdraget och bestämde oss rätt snabbt för att vi skulle klara det helt utan hjälp. Trots att det var enorma mängder... Men men, vi kände att vi hade rutin och koll på läget. Efter ett antal generalrepetitioner, "Nu får du låtsas att du är Maria Lundqvist som ska få en jäkla massa blommor", så körde vi. Det fick bära eller brista. Antingen skulle det bli succé eller så skulle vi tappa blommor, snubbla på farliga kanter, samt ge fel blomma till fel person. Men intet av detta hände! Jag körde pedagogisk skrikmetod "Nu ska du få en väldans massa blommor!" vilket funkade. Stor succé. Publiken stod upp och jublade. Såklart.
fredag 1 januari 2016
Årskrönika
Okej, vi kör en kort en. Var beredda!
Januari: Började året med att vara sjuk. Klart otrevligt. Missade trevlig nyårsfest och låg istället hemma och försökte se fyrverkerier från sjuksängen. Det gick dåligt. Hade sen en vansinnig jobbvecka där jag kombinerade konferens och foajéjobb på Göta. Oerhört lärorikt men också aningens uttröttande. Såg Grotesco på scala (BRA!), En man som heter Ove på Rival (också BRA!) samt gick och såg Konståknings-EM live. Tufft. Fick jobb som provsmakare, klart bra.
Februari:
Jobbade tydligen en massa... Gick på arbetsintervju och fixade kungligt sommarjobb.
Mars:
Gick på möte angående att mitt hus tydligen skulle rivas. Tvingades säga upp kontraktet. Senare kom det fram att huset inte alls skulle rivas. Klart dumt. Såg fantastiskt publikrep av Orfeus och Eurydike på Soppteatern. Gick på utbildningsdagar för att lära mig att jobba på slott.
April:
Bra månad. Jobbade med Evita på påsken men lyckades tydligen få in en minisväng till stugan och Sundsvall. Vi hade fantastisk välgörenhetskonsert på jobbet där alla (ink undertecknade som offrade sig och rev biljetter) ställde upp gratis. Frida fyllde 1 år och jag gick tydligen på teater den kvällen. Väldigt oklart vad jag såg. Stallbröderna hade party på jobbet och när jag kom dit stod det en enorm ballonghäst i foajén. Något underligt men trevligt. Arne Weise gick också runt och bjöd alla på praliner... Som sagt, spännande! Sista föreställningen med Evita spelades och sen var det fest. Gick hem sent men tog det lugnt eftersom min syster skulle få pris av Kungen dagen efter. Då måste man ju vara på topp! Avslutade månaden med att servera på kunglig tillställning. Jodå, april får helt klart godkänt!
Maj:
Gick ut hårt med ett 15,5 timmes jobbpass, allt annat är ju mesigt. Första dagen på nytt slott i kombo med grekisk fest på Göta. Helt galet. Testade simonsonjazz och älskade det. Synd att man inte har mer tid och pengar... Men kul! Syster Hård fyllde 30 och jag tillbringade en helg på ett nytt slott. Såg Måns vinna Eurovision, klart bra!
Juni:
Jobbade mest på slott, vilket inte är fy skam. Lyckades dessutom jobba på en studentskiva trots att jag egentligen inte visste vad en studentskiva var. Nu vet jag. Firade ett regnigt midsommar i Gustav IIIs gamla vakttält. Fick semester. Typ.
Juli:
Satte på mig solhatten och väntade. Noll sol. Jobbade istället med att sälja glass. Förutsättningarna var väl inte de bästa för succé på den fronten... Hängde med familj och andades Hälsingeluft. Syrran hade fest med god mat. Sen var det slut på det roliga och Stockholm väntade.
Augusti:
Nu kom minsann solen! Synd att jag hela månaden befann mig på ett hiskeligt varmt slott. Lärde mig att dirigera stora guidegrupper och att det är dumt att gå i dåliga skor (hej blånagel som fortfarande är kvar!). Hade picknick på trevlig DN-konsert och på Diggiloo. Måste köpa ett stycke picknickkorg...
September:
Åkte på minisemester till Köpenhamn! Gick vilse i Köpenhamn. Höll på att missa tåget tillbaka från minisemester i Köpenhamn... Premiär av Förklädet på Göta Lejon. Lyckades smuggla in syster på sen premiärfest och fyllde 25 dagen efter. Blev sjuk och åkte till Sundsvall. Blev frisk igen och jobbade en massa på slott.
Oktober:
Gick på chokladfestival och körde premiär av Björn Skifs. Letade lägenhet för fullt och började få panik eftersom tak över huvudet är trevligt. Blev sur eftersom alla lägenheter blev vansinnigt dyra. Fick nytt jobb och åkte till London för att fira (eh. nä. Resan var bokad sedan länge, men vi kan ju låtsas). Såg fabulösa Miss Saigon och gick på Harry Potter-land.
November:
Såg musikalen Matilda och virrade runt i London i jakt på mat. Åkte hem och såg Kristina från Duvemåla. Grät en skvätt. Började mitt nya jobb och tjänade massa pengar. Så mycket pengar att jag unnade mig att köpa ett stycke lägenhet med diskmaskin. Världsbäst. Såg Peter Lundblad stråla med Björn Skifs, förmodligen det sista han gjorde. Mindes tillbaka när Sundsvalls flickkör sjöng tillsammans med honom på pytteliten marknad i Matfors för runt 10 år sedan. Ulf Lundell kom och körde konserter och jag jobbade dygnet runt.
December:
Gick på julbord med jobbet och blev överväldigad av dessertbordet. Adam fyllde fyra och jag jobbade på kallt slott. Sista Förklädet för säsongen firades med julfest. Gick på teater och såg vansinnigt bra showcase av Stalin the musical. Kom hem halv fyra på natten... Sålde massa biljetter och träffade Måns Möller. Åkte till Sundsvall och firade jul. Blev sjuk. Blev frisk igen typ direkt. Missade julmaten. Firade nyår med Ulf Lundell. Såg noll fyrverkerier. Var glad ändå.
Januari: Började året med att vara sjuk. Klart otrevligt. Missade trevlig nyårsfest och låg istället hemma och försökte se fyrverkerier från sjuksängen. Det gick dåligt. Hade sen en vansinnig jobbvecka där jag kombinerade konferens och foajéjobb på Göta. Oerhört lärorikt men också aningens uttröttande. Såg Grotesco på scala (BRA!), En man som heter Ove på Rival (också BRA!) samt gick och såg Konståknings-EM live. Tufft. Fick jobb som provsmakare, klart bra.
Februari:
Jobbade tydligen en massa... Gick på arbetsintervju och fixade kungligt sommarjobb.
Mars:
Gick på möte angående att mitt hus tydligen skulle rivas. Tvingades säga upp kontraktet. Senare kom det fram att huset inte alls skulle rivas. Klart dumt. Såg fantastiskt publikrep av Orfeus och Eurydike på Soppteatern. Gick på utbildningsdagar för att lära mig att jobba på slott.
April:
Bra månad. Jobbade med Evita på påsken men lyckades tydligen få in en minisväng till stugan och Sundsvall. Vi hade fantastisk välgörenhetskonsert på jobbet där alla (ink undertecknade som offrade sig och rev biljetter) ställde upp gratis. Frida fyllde 1 år och jag gick tydligen på teater den kvällen. Väldigt oklart vad jag såg. Stallbröderna hade party på jobbet och när jag kom dit stod det en enorm ballonghäst i foajén. Något underligt men trevligt. Arne Weise gick också runt och bjöd alla på praliner... Som sagt, spännande! Sista föreställningen med Evita spelades och sen var det fest. Gick hem sent men tog det lugnt eftersom min syster skulle få pris av Kungen dagen efter. Då måste man ju vara på topp! Avslutade månaden med att servera på kunglig tillställning. Jodå, april får helt klart godkänt!
Maj:
Gick ut hårt med ett 15,5 timmes jobbpass, allt annat är ju mesigt. Första dagen på nytt slott i kombo med grekisk fest på Göta. Helt galet. Testade simonsonjazz och älskade det. Synd att man inte har mer tid och pengar... Men kul! Syster Hård fyllde 30 och jag tillbringade en helg på ett nytt slott. Såg Måns vinna Eurovision, klart bra!
Juni:
Jobbade mest på slott, vilket inte är fy skam. Lyckades dessutom jobba på en studentskiva trots att jag egentligen inte visste vad en studentskiva var. Nu vet jag. Firade ett regnigt midsommar i Gustav IIIs gamla vakttält. Fick semester. Typ.
Juli:
Satte på mig solhatten och väntade. Noll sol. Jobbade istället med att sälja glass. Förutsättningarna var väl inte de bästa för succé på den fronten... Hängde med familj och andades Hälsingeluft. Syrran hade fest med god mat. Sen var det slut på det roliga och Stockholm väntade.
Augusti:
Nu kom minsann solen! Synd att jag hela månaden befann mig på ett hiskeligt varmt slott. Lärde mig att dirigera stora guidegrupper och att det är dumt att gå i dåliga skor (hej blånagel som fortfarande är kvar!). Hade picknick på trevlig DN-konsert och på Diggiloo. Måste köpa ett stycke picknickkorg...
September:
Åkte på minisemester till Köpenhamn! Gick vilse i Köpenhamn. Höll på att missa tåget tillbaka från minisemester i Köpenhamn... Premiär av Förklädet på Göta Lejon. Lyckades smuggla in syster på sen premiärfest och fyllde 25 dagen efter. Blev sjuk och åkte till Sundsvall. Blev frisk igen och jobbade en massa på slott.
Oktober:
Gick på chokladfestival och körde premiär av Björn Skifs. Letade lägenhet för fullt och började få panik eftersom tak över huvudet är trevligt. Blev sur eftersom alla lägenheter blev vansinnigt dyra. Fick nytt jobb och åkte till London för att fira (eh. nä. Resan var bokad sedan länge, men vi kan ju låtsas). Såg fabulösa Miss Saigon och gick på Harry Potter-land.
November:
Såg musikalen Matilda och virrade runt i London i jakt på mat. Åkte hem och såg Kristina från Duvemåla. Grät en skvätt. Började mitt nya jobb och tjänade massa pengar. Så mycket pengar att jag unnade mig att köpa ett stycke lägenhet med diskmaskin. Världsbäst. Såg Peter Lundblad stråla med Björn Skifs, förmodligen det sista han gjorde. Mindes tillbaka när Sundsvalls flickkör sjöng tillsammans med honom på pytteliten marknad i Matfors för runt 10 år sedan. Ulf Lundell kom och körde konserter och jag jobbade dygnet runt.
December:
Gick på julbord med jobbet och blev överväldigad av dessertbordet. Adam fyllde fyra och jag jobbade på kallt slott. Sista Förklädet för säsongen firades med julfest. Gick på teater och såg vansinnigt bra showcase av Stalin the musical. Kom hem halv fyra på natten... Sålde massa biljetter och träffade Måns Möller. Åkte till Sundsvall och firade jul. Blev sjuk. Blev frisk igen typ direkt. Missade julmaten. Firade nyår med Ulf Lundell. Såg noll fyrverkerier. Var glad ändå.
onsdag 16 december 2015
Stalin och lite smått och gott
Min syster verkar fundera på att säga upp bekantskapen med mig om jag inte bloggar. Det kan jag tycka är aningens hårt. Men eftersom vi ska fira jul hemma hos henne kan det nog vara bra att jobba lite på relationen. Således kommer här ett blogginlägg.
Okej, vi börjar med Stalin. I måndags såg jag ett helt fantastiskt showcase av den nyskrivna musikalen "Stalin-the musical". Det låter som en liten missmatch, komedi-musikal-Stalin, men det fungerade. Humorn behövdes för att man skulle orka ta in allt hemskt, och melodierna var vansinnigt vackra. Dessutom framfördes det med bravur av artister som verkligen var i sitt esse. Jag har trots allt sett de flesta av dem göra huvudroller på Göta, men här kom de till sin rätt i all enkelhet. Det känns som att det finns väldigt mycket hjärta i projektet, från alla håll. Jag var i alla fall oerhört imponerad och hoppas att den sätts upp någonstans snarast.
Annars då? Försöker jobba ihjäl mig för att ha råd med lite ledighet nästa vecka. Går rätt bra. ´Tur att man gillar att jobba. Tack och lov blir det mest biljettkassa den här veckan (justja, jag har fått nytt jobb!) så det är ändå rätt lugnt. Idag köpte jag till exempel två biljetter själv. Tänkte att försäljningen skulle se så mycket bättre ut då. Eller så fick min syster bekosta detta eftersom hon väldigt gärna vill se Hedwig and the angry inch som kommer till Göta i maj. "Jag vill sitta i Ola Salos knä", sa hon och jag gjorde mitt bästa. Rad 3 i mitten fick hon. Typ samma.
Min syster tycker också att jag måste skriva en önskelista (trots att hon igår annonserade att min julklapp skulle finansierats av pengarna hon istället köpte musikalbiljetter för...). Tydligen är det julafton nästa vecka! Helst skulle jag vilja ha hela souvenirshoppen från Harry Potter-landet i London (okej, jag blev 11-år igen när jag var där) men jag förstår att det kan vara svårt att ordna. Fina saker till hemmet önskar jag mig också (jag flyttar visst om ett par veckor?!) men det är rätt tråkigt. Allmänt musikaliga grejer är också rätt kul. Typ en resa till Broadway ;)
JAG HÖLL PÅ ATT GLÖMMA DET VIKTIGASTE!
Jag har blivit med personlig bankman! Jodå, det kom ett brev idag. "Hej, jag är din Personliga bankman och vill därför börja med att personligen hälsa dig välkommen".
Detta innebär att jag numera är vuxen. Tufft.
(Det innebär tydligen också att jag har lån med fler nollor än jag vågar tänka på. Men det behöver vi inte prata om nu...)
Okej, vi börjar med Stalin. I måndags såg jag ett helt fantastiskt showcase av den nyskrivna musikalen "Stalin-the musical". Det låter som en liten missmatch, komedi-musikal-Stalin, men det fungerade. Humorn behövdes för att man skulle orka ta in allt hemskt, och melodierna var vansinnigt vackra. Dessutom framfördes det med bravur av artister som verkligen var i sitt esse. Jag har trots allt sett de flesta av dem göra huvudroller på Göta, men här kom de till sin rätt i all enkelhet. Det känns som att det finns väldigt mycket hjärta i projektet, från alla håll. Jag var i alla fall oerhört imponerad och hoppas att den sätts upp någonstans snarast.
Annars då? Försöker jobba ihjäl mig för att ha råd med lite ledighet nästa vecka. Går rätt bra. ´Tur att man gillar att jobba. Tack och lov blir det mest biljettkassa den här veckan (justja, jag har fått nytt jobb!) så det är ändå rätt lugnt. Idag köpte jag till exempel två biljetter själv. Tänkte att försäljningen skulle se så mycket bättre ut då. Eller så fick min syster bekosta detta eftersom hon väldigt gärna vill se Hedwig and the angry inch som kommer till Göta i maj. "Jag vill sitta i Ola Salos knä", sa hon och jag gjorde mitt bästa. Rad 3 i mitten fick hon. Typ samma.
Min syster tycker också att jag måste skriva en önskelista (trots att hon igår annonserade att min julklapp skulle finansierats av pengarna hon istället köpte musikalbiljetter för...). Tydligen är det julafton nästa vecka! Helst skulle jag vilja ha hela souvenirshoppen från Harry Potter-landet i London (okej, jag blev 11-år igen när jag var där) men jag förstår att det kan vara svårt att ordna. Fina saker till hemmet önskar jag mig också (jag flyttar visst om ett par veckor?!) men det är rätt tråkigt. Allmänt musikaliga grejer är också rätt kul. Typ en resa till Broadway ;)
JAG HÖLL PÅ ATT GLÖMMA DET VIKTIGASTE!
Jag har blivit med personlig bankman! Jodå, det kom ett brev idag. "Hej, jag är din Personliga bankman och vill därför börja med att personligen hälsa dig välkommen".
Detta innebär att jag numera är vuxen. Tufft.
(Det innebär tydligen också att jag har lån med fler nollor än jag vågar tänka på. Men det behöver vi inte prata om nu...)
måndag 23 november 2015
Hemmansägare Hård!
Okej, jag erkänner. Nu var det ett tag sedan jag bloggade. Ibland kommer helt enkelt livet emellan. Typ behovet att hitta tak över huvudet.
JAG HAR KÖPT LÄGENHET!!!
En jättedyr! Så nu är jag oerhört fattig men glad ändå. Efter att ha letat i evigheter (som man kan läsa om i bloggen...) så gick marknaden plötsligt in i någon slags stiltje och ingen ville längre köpa något. Haha sa jag, och knep åt mig en jättefin lägenhet på 32 kvadrat och uteplats. Med tanke på att de flesta andra lägenheter jag tittat på varit max 18 kvadrat (jo...) så känns det vansinnigt bra. Det blev visserligen rätt dyrt, vilket jag försöker undvika att tänka på, men jag fick den utan budgivning och grannlägenheten hade sålts för 100 000 mer månaden innan. Låt oss alla hoppas att den där bostadsbubblan låter bli att spricka...
Det absolut bästa med lägenheten, förutom uteplatsen (där jag ska odla obskyra växter), golvvärme i badrummet, stoooort förråd precis utanför dörren, är diskmaskinen. Det är alltså ett riktigt kök i lägenheten och i detta kök finns en diskmaskin. Världsbäst!!! Jag har pratat så om denna diskmaskin att alla i min omgivning förmodligen tror att det bara är en diskmaskin jag köpt. En diskmaskin för typ 2 miljoner.
Inflytt sker i mitten av januari och nu pågår planeringen för fullt. Trots sina 32 kvadrat vill jag ha ett stycke loftsäng så att man får loss lite mer yta. En loftsäng jag tänkte att min far skulle få bygga. Han verkar dock inte lika peppad. Konstigt... Tur att jag har hittat en färdig på blocket:
Den har rutchkana!!! Tänk att få vakna varje morgon med ett åk! Jag ville ha en sån redan när jag var liten, men av någon konstig anledning sa mina föräldrar nej... Dumt. Så nu är det väl dags?
JAG HAR KÖPT LÄGENHET!!!
En jättedyr! Så nu är jag oerhört fattig men glad ändå. Efter att ha letat i evigheter (som man kan läsa om i bloggen...) så gick marknaden plötsligt in i någon slags stiltje och ingen ville längre köpa något. Haha sa jag, och knep åt mig en jättefin lägenhet på 32 kvadrat och uteplats. Med tanke på att de flesta andra lägenheter jag tittat på varit max 18 kvadrat (jo...) så känns det vansinnigt bra. Det blev visserligen rätt dyrt, vilket jag försöker undvika att tänka på, men jag fick den utan budgivning och grannlägenheten hade sålts för 100 000 mer månaden innan. Låt oss alla hoppas att den där bostadsbubblan låter bli att spricka...
Det absolut bästa med lägenheten, förutom uteplatsen (där jag ska odla obskyra växter), golvvärme i badrummet, stoooort förråd precis utanför dörren, är diskmaskinen. Det är alltså ett riktigt kök i lägenheten och i detta kök finns en diskmaskin. Världsbäst!!! Jag har pratat så om denna diskmaskin att alla i min omgivning förmodligen tror att det bara är en diskmaskin jag köpt. En diskmaskin för typ 2 miljoner.
Inflytt sker i mitten av januari och nu pågår planeringen för fullt. Trots sina 32 kvadrat vill jag ha ett stycke loftsäng så att man får loss lite mer yta. En loftsäng jag tänkte att min far skulle få bygga. Han verkar dock inte lika peppad. Konstigt... Tur att jag har hittat en färdig på blocket:
Den har rutchkana!!! Tänk att få vakna varje morgon med ett åk! Jag ville ha en sån redan när jag var liten, men av någon konstig anledning sa mina föräldrar nej... Dumt. Så nu är det väl dags?
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)