Jag har haft tre vattenkokare i mitt liv, två bra och en dålig. Ni kanske anar vilken jag idag är tvingad att använda.
Vattenkokare nummer 1:
En fin kamrat som jag fick i födelsedagspresent av min mormor i samband med att jag blev vuxen och skulle flytta hemifrån. Mycket trevlig. Den fick följa med till min allra första lägenhet, den med panoramahavsutsikt. En dag bjöd jag hem min syster på besök. Dumt. När hon hade åkt var jag en vattenkokare fattigare.
Vattenkokare nummer 2:
Eftersom jag gillar te fick jag snabbt köpa en ny vattenkokare. Jag vill minnas att den var rätt dyr. Och helt hopplös! Det tar lång tid att koka upp, den blir farligt varm och den rymmer en halv kopp te. Jag blev helt enkelt tvungen att komplettera med en ny vattenkokare, det gick ju inte att leva ett normalt liv annars.
Vattenkokare nummer 3:
Mitt bästa fynd någonsin. Jag vill minnas att den kostade 49 kr. Eller kanske 99... Huvudsaken är att det var superrea på Claes Ohlsson och jag blev glad och nöjd. Den rymde jättemycket vatten, var snabb och blev inte farligt varm. Vad mer kunde jag önska? I helgen bjöd jag hem mamma. Hon skulle känna sig som hemma och bestämde sig för att koka saker. På spisen. Med vattenkokaren ståendes på den varma plattan. Dumt. Den smälte. Jättemycket. Också väldigt dålig tajming eftersom jag snart ska ha besiktning på lägenheten och det kan bli dyrt att ha en vattenkokare i plast fastsmält på spisplattan. Tur att fixarvicky äntligen lyckats få bort all plast. Men vattenkokaren, han är död. Trist.
Vad har jag nu lärt mig? Jo, att man måste genomgå någon slags test innan man kommer och hälsar på. Ett praktiskt och teoretiskt prov i den svåra konsten i att använda en vattenkokare. Först när man klarat detta är man välkommen. Så jobbar jag.
 |
| Så här såg han ut, min senaste vän. Jag saknar dig så! |
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar